Hedlundsk verklighetskonst

Magnus Hedlund: 'Rök utan eld'; 'Konrad' (1977):

”Den fråga fröken ställde om T. S. Eliots poesi var oerhört intressant. Ni borde tala med Karin Albrektsson, hon är också mycket intresserad av T. S. Eliots poesi. Ni kanske känner varandra förresten.” Jag skrattade och sade att det var ju jag som var Karin, hans egen Karin, kände han inte igen mig. Han tittade då storögt och förvirrat på mig bakom sina hornbågade glasögon och sade: ”Ja, ni är ju väldigt lika, det är lätt att ta fel.”


Magnus Hedlund: 'Ökenkejsaren och andra stycken'; 'Lars Gustafsson' (1997):

Senare på kvällen efter föreläsningen på Studentkåren förde jag Roussel på tal igen. Lars Gustafsson såg intresserad ut.
- Det där skulle du tala med Magnus Hedlund om, sa han, han vet en del om Roussel.
- Men det är ju jag som är Magnus Hedlund, sa jag.
Lars Gustafsson tittade på mig bakom sina stora hornbågade glasögon, blinkade myoptiskt och sa med sin oförlikneliga västeråsstämma:
- Ja, ja, ni är ganska lika, det är lätt att ta fel.