Livet är vara, inte en vara.

En viss herr Rawls hävdade på 1970-talet att om människor fick välja vilket samhälle de skulle föredra att låta sig födas in i skulle de flesta välja ett samhälle som fördelade sina resurser. Om bara människorna gjorde sitt val under ”veil of ignorance”, d v s utan minsta aning om under vilka omständigheter de själva skulle födas, skulle människorna göra sitt val på rationella grunder, och följaktligen skulle de minimera risken för att själva födas in i helvetet. Av det följer att den socialdemokratiska utopin den mest rationella och rättvisa. Så fint.

Liksom ”hur hade det blivit om inte det hade hänt” är Rawls resonemang både tänkvärt och otänkbart, och även om jag alltmer lämnar det politiska går mina tankar ibland i liknande gångar. För bara hundra år sedan hade det varit en omöjlig tanke, men i en värld som gjort snart sagt alla fenomen till varor samtidigt som vi lärt oss ställa krav på rubb och stubb ligger väl den tanken nära till hands att vi borde få en innehållsdeklaration på livet.

Hur många skulle låta sig födas in i livet om de på förhand kände till vad livet bar i sitt sköte?

Det hör väl till oss att vi gör vårt bästa för att skapa visshet genom kännedom så vi kan få kontroll. Att veta vad livet bär i sitt sköte gör livet tryggt och meningslöst och för en majoritet tröttlöst utan hopp. Det skulle helt enkelt inte bli mycket till mänsklighet kvar, vad nu det skulle spela för roll.

Hela skillnaden skulle kunna uttryckas som skillnaden mellan verb och substantiv. Bara substantiv kan marknadsföras, och när det gäller livet är vi snubblande nära förvandlingen från verb till substantiv, men även om livet i sina delar har gjorts till varor är livet i sin helhet ännu bara vara.